nenzys.blogg.se

Att bli sexuellt utnyttjad. Här är min historia. Min kamp för mitt liv

Min historia part 25

Kategori: Personligt

Jag kunde inte sätta min fot på praktikplatsen. Den gång jag försökte, skakade mina knän som asplöv, jag hade svårt att andas, såg bara min vän hängandes, livlös i ett rep om halsen.
 
Bilderna rullade innanför mina ögonlock då jag blundade, föreställde mig hans döda ögon. Tog ett djupt andetag, försökte vara realistisk, skärp dig! 
 
Det gick inte, jag var tvungen att komma ut!
 
Jag bröt ihop framför en kollega. Blev hemskickad. Kom aldrig mer tillbaka 
 
*****
Mörker omslöt mig, jag slutade andas. Min kille skakade mig, skulle ringa ambulans. Jag ville dö, jag ville sluta känna. Bröstet värkte utan luft i mina lungor. Jag ville inte leva, jag ville inte ha så ont.
 
Min själ var trasig, mitt hjärta var ett hål. Allt jag kunde se var svart, inga färger inget ljus.
 
Blod blandades med droppande tårar.
 
Jag orkade inte mer
 
*****

Kommentarer

  • Moa Carlberg säger:

    Din historia berör verkligen. Kom på mig själv att sitta och snyfta mellan inläggen. Jag kan relatera till vissa saker du skriver om, då jag själv var med om en våldtäkt för 4 år sedan. Känslan av panik som bryter ut när någon annan rör vid dig, av ren välmening. Att känna sig smutsig, konstant. Jag minns själv när jag satt i ett liknande väntrum. Med leksaker överallt. Som jag ville springa därifrån, jag var ju inget jävla litet barn direkt. Att sitta i ett opersonligt rum, och spilla ut alla sina tankar och sorg framför en total främling.

    Hur som helst. Jag hoppas innerligt att du mår bättre nu, samtidigt som jag vill önska dig all lycka i livet.

    Kram från en främling.

    Svar: Tack så jätte mycket! Ibland ville jag bara dra ifrån dessa jävla väntrum, att ingen kunde förstå att man varit tvungen att växa upp, fort. Att alla fortfarande såg en som ett barn, fast även om man varit med om något så hemskt. Många gånger var jag arg, att jag skulle behöva klämma ur mig alla mina tankar, jag kämpade emot. Men lärde mig att om jag inte börjar prata, skulle det förgöra mig. Så tack så mycket för att du berättar. Känner så mycket stöd!
    Kramar från Nenzy
    Nenzy - mitt liv som sexuellt utnyttjad

    2012-10-28 | 01:14:43
    Bloggadress: http://utankontroll.blogg.se/
  • Annelie säger:

    Grät när jag läste din historia hoppas verkligen att du mår bättre idag, du är en stark människa! Du skriver verkligen jätte bra. Många kramar.

    Svar: Tack så jätte mycket! Hoppas att du vill följa min blogg, så du följer med i min resa mot det liv jag har idag.
    Kramar!
    Nenzy - mitt liv som sexuellt utnyttjad

    2012-10-28 | 13:57:08
  • Anne säger:

    Vad är det du vill uppnå med den här bloggen egentligen? Du skriver "Nenzy - mitt liv som sexuellt utnyttjad". Är det den du är? Är det så du vill bli sedd? Som ett offer? Som bara skriver om sitt tragiska liv. Well tough shit, vi har alla bagage. Du är inte speciell. Vi vet att sånt här redan händer. Du skriver att du blev sexuellt utnyttjad av din morfar - seriöst, ingen vill veta det. Det händer väl tillräckligt med skit i världen redan som det är? Man behöver inte dela med sig av alla sina mörka hemligheter. Behöver du bearbeta det? Fine, gå till en psykolog. Och snälla, sluta tyck synd om dig själv. Om du inte slutar med det, kommer du aldrig kunna växa som person.

    Svar: Det jag vill förmedla med bloggen är min historia och att människor som är eller har varit i liknande situation skall veta att de inte är ensamma. Då jag började leta efter bloggar om sexuellt utnyttjande av barn öppnades en helt ny värld, jag var inte ensam och jag kände stöd, jag hade ingen aning om att det fanns så många som hade upplevt i stort sett lika. Det jag då ville göra var att förmedla min historia, både för min skull och andras. Det är dessutom människor som faktiskt vill veta, som börjar prata om sina upplevelser då de läst min, de känner igen sig och känner stöd. Vi stödjer varandra. Allt fler behöver få upp sina ögon. Jag vet inte vad du har varit med om, men du verkar vara väldigt respektlös. Hur många människor skriver inte om hemska upplevelser, död, krig, våldtäkt och annat? Vad gör då min blogg dig så arg att du ska sätta mig på plats för något jag upplevt?
    Jag vill dela med mig om min historia, vilket jag har full rätt till. Om du skulle sluta döma och försöka förstå är detta mitt sätt att visa att det faktiskt kan bli bättre, mitt mål är att skriva ut hur pass jobbigt jag hade det, men att komma fram till mitt liv idag. Jag tycker inte synd om mig själv, jag tycker synd om den 10-åriga flicka som var med om övergreppen som inte kunde berätta för någon för att det finna människor som du, som inte tycker att det är något viktigt att berätta. Det är just sånna människor som du, som får utsatta människor att hålla käft och aldrig kunna bli friska. Om du skulle har förstått att detta inte bara är någon
    "tycka-synd-om-mig-själv-blogg" utan en historia som ska visa att om man söker hjälp kan det bli bättre. Det är bara så att jag inte har kommit dit i min historia än.

    Så istället för att klaga och se ner på folk som vågar stå upp för det de varit med om och orkar berätta, så kan du försöka förstå.

    Yes, jag kan gå till psykolog. Och om du skulle valt att följa min blogg att du fått veta att jag faktiskt fått hjälp. Inte bara sitter och skriver hur synd det är om mig själv.

    Jag ser mig inte som sexuellt utnyttjad, även om det är det jag var. Jag såg mig själv som ett offer, kände mig äcklig, smutsig, ingenting värd. Jag ville ta mitt liv men valde att kämpa.

    Du vet inte allt genom att bara läsa, det jag än så länge skrivit. Jag har massor kvar att berätta. Så sluta skriv om du ska skriva så fruktansvärda kommentarer. Vad vet du om jag har växt som människa?

    Vad gör din kommentar så mycket bättre än min blogg? Vem vill egentligen läsa din kommentar? Vill du bli sedd som en dömande människa? Vill du vara bitter?

    Om jag då tyckt synd om mig själv, skulle din kommetar ha hjälp mig? Det är en sån kommentar som du just skrivit, som skulle kunnat få en person att ge upp.

    Vill du få mig att känna mig som en sämre människa. Ja försökt har du gjort. Men du kommer aldrig att lyckas.

    Så istället för att försöka förstöra för folk, kan du ju försöka vara trevlig.
    Nenzy - mitt liv som sexuellt utnyttjad

    2012-10-28 | 14:18:11
  • m. säger:

    "well tough shit, vi alla har bagage". Kanske vidrigaste kommentaren jag har hört. Ja, alla bär väl mer eller mindre runt på något tungt. Men det gör det inte mindre okej att det händer heller. Väljer vi att hålla tyst om saker som gör ont, kommer saker heller aldrig förändras. Alla är olika, vissa har inte behovet av att prata/skriva av sig för att bearbeta saker. Vissa har det. Om det är hennes sätt att läka ytterligare så låt henne.

    Jag tycker inte man ska döma en annan människa, förrän man har gått en mil i deras skor. Till man vet hur det själv känns. Och med ett så vidrigt vis att formulera dig som du har, Anne - så tvekar jag på att du någonsin har varit ett offer av något slag. Och då tycker jag inte heller du har rätten att skriva "vi alla har bagage", för det är fasen ingen jävla krossat hjärta på mellanstadiet direkt.

    Åh, jag blir så arg!

    Svar: Absolut helt rätt sagt av dig! Tack så jätte mycket för stödet! Även om denna människa som skrivit den kommentaren antagligen har sina problem, tyckte jag att det var en så orättvis kommentar. Men dina ord gjorde det rättvisare.
    Tack så jätte mycket!
    Nenzy - mitt liv som sexuellt utnyttjad

    2012-10-29 | 20:36:32
    Bloggadress: http://www.utankontroll.blogg.se
  • C säger:

    Vad fan! Kan inte bättre säga.
    Det som den där Anne säger. Lyssna inte på henne
    Hon har inga mänskliga känslor.
    Hon är säkert en robot

    Svar: Du har säkert rätt! Bra sagt!
    Kram
    Nenzy - mitt liv som sexuellt utnyttjad

    2012-10-29 | 21:46:37
Kommentera inlägget här: