nenzys.blogg.se

Måste också säga att min allra bästa vän legat på sjukhus i 25 dagar. Skriver mer om detta senare. Har inte orkat skriva om det på bloggen innan

Det känns som att det är så mycket jag behöver reda ut just nu.

Att få reda på att min mamma har råkat ut för liknande saker är omtumlande och att min mormor, som tystade ner allt, har fått reda om allt om morfar. Hon är ett vrak, mamma är ett vrak och jag är ett vrak.

Jag ler, jag jobbar på, men inners inne kämpar jag

Fan! När jag börjar må bättre igen så kommer allt igen. Min största mardröm blir verklighet. Nu vet mormor allt om vad morfar gjort mot mig och mamma.

Nu börjar denna jävla bearbetning. Helst av allt vill jag hem, dra täcket över huvudet och sova i fyra dagar.

Jag vill bara försvinna

Jag vet inte vad jag ska känna, ska jag skratta eller gråta?

Dessa frågor, så många år. Hur ska jag känna inför svar?

Det bränner inom mig, det svider inuti.

Falsksanning, vem kan jag lita på?

Jag vet inte hur jag ska reagera.

Ska jag bryta ihop, lägga mig i fosterställning? Ska jag vara stark, stå upp och stå emot?

Jag känner mig svag, jag känner mig förföljd.

Alla dessa känslor, kan någon vara till mitt försvar.

En klump i magen

Jag vet inte hur jag ska känna, ska jag skratta eller gråta.

Idag har jag pratat med mamma. Hon har berättat allt för mormor om morfar

Ni ska få höra en liten hemlighet; Idag ska vi åka på visning på ett hus!

Kanske inte den största hemligheten, men en liten, spännande sådan!

Tyvärr är det visst många som är intresserade av huset, så det blir nog svårt att bli köparen på det.

Men om det är så att det inte blir detta hus, så finns det ju många andra. Tyvärr är det ju så att jag har fastnat lite extra för detta hus... Konstigt att man kan känna så, men det kommer kännas lite i hjärtat om det är några andra som köper huset.

Annars har det varit en lugn helg, håller på att skriva ihop historien om min mormor.

Hoppas ni har det bra!

Kram N

Just nu tänker jag vad som kommer härnäst. Det är så många bitar kvar av mitt liv att berätta, men måste veta vilken som kommer först.

Men jag tänker berätta om min mormor

Hoppas ni följer med i den spännande fortsättningen! Just nu kommer det en tid med inlägg nära det liv jag har idag.

Jag har ännu inte berättat den största delen i min historia; Den del som gör att denna blogg existerar.

Jag är en av de tjejer som mår fruktansvärt dåligt när jag har mens. Jag får sån värk att jag mår illa, blir svimmfärdig och får även huvudvärk.

Mensvärken tar så mycket energi och ger så mycket smärta att jag går vara hemma från jobbet minst en dag i månaden.

Visst vet jag att det finns tabletter, men försöker stå ut. Sover flera timmar och håller mig varm om mage och fötter.

Jag har även kopparspiral som gör det värre. Men då jag inte kan ha något annat preventivmedel så får det vara så.

Jag vet att det är många tjejer som har samma problem. Jag vill bara ge små hemma-knep som fungerar för mig:

- Håll dig alltid varm om fötterna!

- Drick varma drycker

- Plåga inte dig själv, ta tablett och lägg dig en stund.

- Blöder du mycket finns det receptets tabletter för detta; Cyklo-F, det är dyrt och man måste ta många, men det kan vara värt.

- Har du stora problem; prata med en barnmorska på ungdomsmottagning, eller sök hjälp på annat håll.

- Ta hand om dig själv! Det är mycket påfrestande för kroppen under menstruation.

Jag tycker att mensen är den jobbigaste tiden i månaden, både hormoner åt alla håll och allt lidande. Vissa månader bättre än andra.

Har ni några bra tips till mig?

I vår umgängeskrets dansar vi mycket. Nästan alla dansar bugg och foxtrot, även jag och A.

Vi skulle ut och dansa ihop första gången tillsammans, jag och A. Det var verkligen roligt! Vi hade mysiga foxxar och svängiga buggar!

Även K var där. En klump i magen växte när jag såg honom. Framför allt när han sätter sig vid vårt bord. Han pratade inte med oss, utan bara satt där. Jag förstod att han inte vågade annat. Men när A gick ut på dansgolvet med en annan buggkompis och jag blev ensam började K prata.

Han frågade hur jag mådde, hur livet var och annat kallprat. Jag svarade på hans frågor, frågade tillbaka. Hade ett obehag i maggropen; vad ville han?

A berättade sedan efter dansen att när jag sen var ute och dansade med en annan kille och K och A blev ensamma hade även K börjat prata med honom och sagt:

- Vi kan väl dra ett sträck över allt som varit?

Tack så jätte mycket till er som skrev lite om er själva på "Dagens fråga"!

Känns så häftig att få veta lite mer om er! Att jag nu fått veta vilka mina läsare är!

Ni är fantastiska!

Tack!

Kramar

Det nya året närmade sig; 2012.

Det var dags att hitta någon fest! I fyra år hade vi vänner firat tillsammans. Men detta år hade K's snack nått alla, så vi blev inte bjudna till vår andra väns fest.

Vår vän förklarande bara genom att säga; ni får lösa det där först. Jag vill inte ha några problem.

Jag blev riktigt ledsen, jag kände att nu var det på gång; vännerna kommer bli tvingade att välja sida. Min mardröm blev sann. K hade blandat in alla våra gemensamma vänner, spridit massa rykten och försökte få oss utanför; han hade börjat lyckas. Alla fick höra hans version, ingen hörde vår.

Jag såg K's nöjda min bakom mina ögonlock. Mina tårar rann ner längs med kinderna. Jag sade till A:

- Vad ska jag göra? Ska jag be om förlåtelse bara för att få frid? Ska jag be om ursäkt för att jag blev kär? Jag gör det! Jag gör det för att få lugn och ro! Jag gör vad som helst för att slippa detta. Jag kan stå utanför hans dörr på mina bara knät och be om förlåtelse.

Något som jag skulle bli så otroligt glad över att få veta är:

- Vilka är det som läser min blogg?

Jag är så nyfiken!

- Så vem är du?

Skriv lite om dig själv, till exempel; hur gammal du är och vart i världen du befinner dig!

Det skulle göra mig så glad att få veta lite om dig!

Efter samtal, sms, anmälan av K's mamma och K's ständiga, elaka prat om oss till våra gemensamma vänner ringde jag till slut polisen.

Jag var så nervös att jag skakade, jag var rent ut sagt rädd för vad K och hans mamma skulle göra härnäst.

Jag satt i samtal med en kvinnlig polis, hon var mjuk på rösten och förstod att jag var nervös. A satt mitt emot mig på andra sidan bordet med ett snett leende.

Jag frågade den kvinnliga polisen om vad som krävs för att göra en polisanmälan. Hon bad mig berätta allt om vad både K och hans mamma gjort och sagt. Jag berättade allt från bråket på grund av A och mitt förhållande, att K spred rykten om att jag var billig och bara ute efter sex, hur han "varnade" mina tjejkompisar om att A var aggressiv och att hans mamma gett sig in i leken genom att trakassera, hålla koll på oss och anmäla oss.

Varje gång vi var hos några vänner, fick vi höra om vad K sagt om oss till dem, framför allt om mig. Jag grät alltid i bilen hem.

Polisen sa rätt ut till mig att allt jag berättade absolut räckte för att göra en anmälan för förtal och kränkning.

När jag berättade om den anmälan som K's mamma gjorde för vi hade hunden på arbetsplats under arbetstid började hon skratta. Hon bad om förlåtelse, men fnittrade vidare, förklarade att;

- Tänk på våra polishundar som kan sitta i en polisbil hela dagen utan att knappt komma ut!

Jag bestämde mig i alla fall för att inte göra någon anmälan. Det kändes kanske lite överdrivet ändå.

Polisen sa att om de skulle fortsätta störa oss, så skulle jag göra en anmälan.

Efter samtalet kände jag mig både bättre till mods och lite starkare.

Det hade som sagt gått 2-3 månader med bara K's skitsnack om oss vart vi än kom och vi var livrädda för att hans mamma inte skulle sluta snoka och anmäla oss.

Allt bara för en konflikt mellan K och mig, som egentligen bara handlade om hans känslor. Jag var så ledsen att han hade dragit in alla, jag ville inte att våra vänner skulle behöva välja sida. Jag ville verkligen inte...

Visste du att:

1) Din hund får inte vara på din arbetsplats under arbetstid, även om du t.ex. Jobbar på kontor eller affär. Det enda arbetet du får ha med din hund i arbetet är lastbilschaufför.

2) Din hund får inte vistas mer än 6 timmar ensam och du har skyldighet att se till din hund minst två gånger under de 6 timmarna (alltså varannan timma).

3) Din hund får endast vistas i ett utrymme på en yta uträknat efter hundens vuxna storlek (går att räkna ut på jordbruksverkets hemsida). Utrymmet måste ha minst ett fönster och vara uppvärmt.

4) Din hund får endast vistas i mindre utrymme än det utmätta måttet/måtten i mer än 3 timmar. (T.ex. I bilen eller bur) Din hund får alltså inte vara i bilen mer än tre timmar. Undantag för utställning och jakt.

5) Detta gäller även katt! Alltså samma regler för både katt o hund.

Senare på kvällen började smsen att överösa A's telefon. Det var hon igen...

K's mamma

Hon skrev sms där det stod saker som att vi var dåliga hundägare, att vår hund led under dagarna och att vi uppenbart inte visste vad som var bra för vår valp.

Hon anklagade vår uppfödare för att bara vara ute efter våra pengar, att han inte skulle vara seriös och inte ville valpen sitt bästa.

Hon malde på om att kalla mig för "skolflickan" och började låta hotfull.

Hon sade att vi var tvungna att skaffa hunddagis då vår hund led av att vara med i A's jobb.

Jag fick till slut nog efter att ha skrivit snälla svar tillbaka, tog A's telefon och bad henne att låta oss vara.

Efter dessa sms hade vi båda en klump i magen, vi visste att detta var inte slutet.

En månad senare kom samtalet. Från länsstyrelsen. De hade fått in en anonym anmälan om att vi hade vår hund på arbetsplats. Vi blev tillsagda att vi var tvungna att skaffa hunddagis.

Damen från Länsstyrelsen började rabbla upp information om att hon visste vart vi bodde, vart vi jobbade, pratade om A's chefs hund som också var med på arbetsplatsen och hon visste även att vi bodde i min lägenhet på veckorna och i A's lägenhet på helgerna.

Efter samtalet satt vi helt tysta i soffan.

Jag kände mig hotad, jag visste att det var K som berättat allt för sin mamma, då denna kvinna aldrig träffat mig eller hunden. Jag kände med kränkt och rent ut sagt rädd. Vad skulle K och hans mamma göra mer? Jag visste att det var mig de var ute efter. För att jag valde A istället för K.

Mår fortfarande inte bra.

Orden sitter fast