nenzys.blogg.se

Under tiden mellan samtalen och skolan försökte jag träffa min storebror och försöka komma tillbaka på banan. Jag träffade då en av min brors vänner.

 

Han var tre år äldre än mig, jag gick andra året på gymnasiet. Han var lång, vältränad, piercad över allt och otroligt självsäker. Framåt och driven. Han var upp till öronen förälskad i mig och jag fick rosor, brev och uppvaktning i högsta grad.

 

Ändå var det något som sa mig att inte allt stod rätt till.

 

Jag kände mig smickrad. Han tog mig med storm. Förhållandet utvecklades snabbt, han pratade om bröllop redan första veckan ihop, han ville ha sex hela tiden men jag följde med. Kände mig fortfarande otroligt uppvaktad, med frukost på sängen, fina ord och att han kunde vara så kär i mig!

 

Han bodde 30 mil bort, men jag försökte åka dit minst en helg i månaden.

 

*****

En helg, då jag ställde ner mina väskor i hallen såg jag att hela hans lägenhet var annorlunda. Han hade börjat måla om i hallen, rivit ner tapeter, målat alla lister svarta. Det låg disk över hela köket, smutsiga kläder över vardagsrummet och det luktade så fruktansvärt illa.

 

Jag hittade honom i hans säng, nerbäddad under täcket, håret åt alla håll. Han såg nerstämd ut.

 

Jag hade inte hört av honom på tre dagar, därför hade jag bestämt mig att åka ner, det hade ju varit så bra dagarna innan. Han såg besvärad ut.

 

Jag frågade vad som hade hänt, hur han mådde. Han vände sig mot väggen, tittade inte på mig. Han viskade något. Jag lutade mig framåt för att höra hans ord;

 

Jag är manodepressiv. Han grät

 

Jag grät