Min historia part 16
Kategori: Personligt
Det var första gången jag stängde av, då jag lärde mig att kunna stänga av alla min känslor, stänga av allt. Att bara sitta och stirra ut i luften och inte känna någonting, det gjorde för ont att försöka känna efter. Jag trodde jag skulle dö om jag släppte ut allt. Men jag grät inte mer, jag bet ihop och beslöt mig att gå vidare. Svalde allt och gick.
Jag var den glada flickan, den snygga flickan, den duktiga flickan, den vältranade och hälsosamma flickan. Alltid le, alltid skratta, svälja bitterheten och bara gå.
Jag älskade min träning, älskade att känna svetten rinna längs ryggen, känna ångesten släppa, känna musklerna bränna. Jag älskade, jag älskade!
Jag älskade spegeln, älskade att ta ett tag om min mage, mäta med tumme och pekfinger över höfter, känna om revbenen kändes, hur höftbenen stack ut. Tänka att jag ska kämpa hårdare, träna hårdare, oftare!
Jag var hälsofreaket, jag var duktig, fick beröm, jag syntes, tjejerna var avundsjuka.
Mina djävular skrek, min kropp skrek, mitt sinne skrek. Är det ingen som ser? Ingen som märker?
