nenzys.blogg.se

Att bli sexuellt utnyttjad. Här är min historia. Min kamp för mitt liv

Min historia part 41

Kategori: Personligt

Jag hade aldrig känt mig så nära min mamma som den stunden efter att vi varit hos psykologen och pratat igenom övergreppen och allt som hänt. Jag trodde aldrig att mamma skulle förstå, jag trodde att jag skulle få gå ensam med detta resten av mitt liv. Det var det jag hade varit inställd på. Att nu veta att jag hade mamma som stöd, som förstod, den tryggheten gjorde att den truckande ångest jag hade i över åtta år, i stort sett försvann.
 
Även min pappa hade fått veta allt som hade hänt och det han sade var att jag skulle veta att han alltid finns för mig och att det är hemskt det som hänt. Han tog det alltså totalt lugnt, vilket jag hade trott att han skulle gå i taket.
 
Visst sade han inför min psykolog, mamma och mig, att han var dålig på att både visa och prata känslor. Men han sade att han brukade ju rensa ett avlopp då och då, då det blev stopp i min lägenhet. Det var hans mening med att säga; jag älskar dig.
 
I oktober, 1 vecka innan jag skulle fylla 18, satt mamma, pappa och jag än en gång på BUP. Sista samtalet, sista gången hos psykolog.
 
Då vi satt inne i samtalsrummet, som jag suttit i minst 1 gång i veckan det senaste året, förstod jag att jag inte skulle få någon diagnos på någon psykisk sjukdom. Jag skulle få ett normalt liv, som jag själv kunde kontrollera.
 
Psykologen sa att nu var jag inte längre en patient hos BUP och jag passade inte heller in på vuxenpsyk. Jag skulle inte längre behöva få hjälp här. Inte heller någon annans stans. Hon sade att det var en helt annan tjej som satt framför henne. Mamma och pappa instämde ivrigt!
 
Denna dag som jag längtat efter
 
Första dagen på resten av mitt liv
 
Jag grät av lycka

Kommentarer


Kommentera inlägget här: