nenzys.blogg.se

Att bli sexuellt utnyttjad. Här är min historia. Min kamp för mitt liv

Dagbok

Kategori: Personligt

Var på julbord igår, super trevligt och blev helt lagom glad på cider och snaps!
Maten var otroligt god och blev så mätt! 
 
Men jag har lite jobb-ångest/söndagsångest, vilket jag brukar ha. Vet inte hur man kan bli bättre på att slappna av på söndagskvällar, visst har jag blivit bättre och lugnare, men skulle vilja vara helt lugnt. 
 
Skriv gärna ett tips till mig om avslappning!
 
Det är också viktigt att erkänna för sig själv att man är bra!
 
Dagens uppgift: skriv tre positiva saker om dig själv
 
 

Andra advent

Kategori: Personligt

Glad andra advent!

Svar på tal

Kategori: Personligt

 

- Vad tänkte du när din mamma inte trodde på dig när du sa att din morfar våldtog dig? 

Svar; Då jag var 10 år gammal och försökte berätta för min mamma och mormor vad som hade hänt och det första min mormor sa var; tror du inte att du kan ha känt fel. Då började jag tvivla direkt, jag blev först lite arg, men tänkte sedan att de har rätt, vi ska inte berätta för någon! Jag trodde på vad mormor sa; jag hade nog känt fel. Det var nog inte så allvarligt. Där med så började jag tvivla på mig själv i nästan alla situationer. Så det var inte bara morfars övergrepp som gjorde att min liv såg ut som det gjorde och att jag mådde så pass dåligt. Utan även mormor och mammas uppträdande. Men kan förstå nu i efterhand att de inte alls förstod vad som hade hänt. Jag vet inte heller varför mormor försökte tysta ner det.

 

- Är du och A tillsammans?

Svar: Det kommer att komma mer detaljerat om hur vi det har gått och vad som har hänt. Men vi är tillsammans än idag och bor tillsammans. Världens underbaraste sambo, min bästa kompis i världen!

 

I Min historia part 1 skriver du bland annat så här: 
Allt de kunde förstå var att han hade varit innanför mina kläder. 

I Min historia part 40 skriver du: 
- Förlåt! Jag hade ingen aning om att det han gjorde mot dig var så allvarligt. 

 
Men din mamma och mormor förstod att din morfar hade varit “innanför dina kläder“. Ser du inte på något sätt att de ville inte se sanningen utan de valde att blunda. 

Svar; Nu när jag har pratat med mamma förstår jag att hon inte alls förstod när jag försökte berätta vad som hade hänt. Men jag tror också att mormor försökte blunda för sanningen och ville tysta ner det. Jag har ingen aning om varför, då jag inte än har tagit mig mod till att prata med henne.


Din mamma har hon brutit kontakten helt och hållet med din morfar nu. Eller träffar och pratar hon ibland med honom i alla fall? 

Svar; Jag kommer självklart att skriva om allt som har hänt. Och deta är en stor del i mitt skrivande. Därför vill jag inte skriva om det än. Men jag kan säga att ända sen jag var 10 år fick jag spela en teater om att jag älskade min morfar och mamma agerade ju helt normal mot honom, då hon inte visst det som hänt. Men jag lovar att det kommer ett inlägg om hur det är idag!

.
Vet din mormor om det här? 
Om hon nu vet om det. Har hon tagit sitt pick och pack och stuckit ifrån honom (morfar din)? 

Svar; Min mormor vet ingenting, jag vet inte hur hon uppfattade då jag försökte berätta då det hände. Jag har ingen aning om hon tänker på det eller visste att det var allvarligt. Men hon lämnade inte morfar då. Det kommer bättre svar i inlägg i bloggen framöver!



Har du någon kontakt med din morfar idag? 
Om du inte har det. Om han skulle ringa upp dig och säga "förlåt för allt ont som jag gjort mot dig". Skulle du förlåta honom då eller skulle du säga: Dra åt helvete med dig! och sen slänga på luren? 

Svar; Detta kommer jag att snart skriva om i bloggen. För detta är den viktigaste delen i mitt skrivande! Så därför väljer jag inte att svara just här, utan svar kommer i inlägg. Håll utkik! Men jag kan säga att jag är inte längre arg på honom, jag har känt så mycket hat gentemot honom, jag hade velat se honom död så länge. Jag kommer aldrig glömma och förlåta. jag hade nog bett honom att dra åt helvete, men jag ör inte längre arg. Jag klarar mig bara mycket bättre utan honom... Kommer som sagt bättre svar om detta i fortsättande inlägg!

 

- Om du skulle få välja, skulle du välja bort händelserna i ditt liv eller är du glad över hur otroligt stark person du blivit i och med vad som hänt dig?

Svar; Jag har tänkt så många gånger över denna fråga. Det har varit en av de största frågorna under min uppväxt och är fortfarande! Detta är en fråga jag aldrig kommer att få svar på. Jag skulle vilja att ingen på hela jorden skulle behöva vara med om något sådant som jag var. Men på ett sätt vet jag att jag aldrig hade stått här i dag och vara denna, ibland, starka personen jag är. Jag hade ju aldrig varit den jag är i dag. Jag vet inte vem jag hade varit. Kanske hade jag haft det lättare förr, kanske inte. Vem vet? Men jag är stolt över mig själv!

 

- Jag har inte riktigt förstått vad din morfar gjorde, våldtog han dig eller tafsade han på dig? 

Svar; Jag kommer inte berätta i detalj vad han gjorde. Men han tog på mig, innanför mina byxor, innanför mina underkläder.

 

-Vart bor du? 

Svar; Jag bor i Småland


-Vad heter din hund? 

Svar; Min hund heter Kavajas Dustin Hoffman. Men Vi kallar honom för Azzar!


- Dina intressen? 

Svar; Mina intressen är många! Men jag är typisk friluftsmänniska, ute i naturen och röra på mig. Träning är en stor del av mitt liv, just nu när jag har ett så fysiskt jobb som jag har så blir det ett gympass i veckan plus ett spinningpass på fredagar! Annars älskar jag att skriva, sova, mysa och ÄLSKAR att titta på bröllop


Tränar du med hunden i så fall vad? 

Svar; Vi tränar mycker med vår hund, går cirka 3 timmar om dagen med honom, plus att vi klövjar(väska på hundens rygg) och låter honom dra pulka på vintern m.m. Eftersom han fortfarande är så ung har vi inte kunnat låta honom dra eller bäsra så mycket, men nu börjar han bli stor och orkar dra mig i pulka!


- Hur tror du ditt liv hade sett ut om detta med din morfar inte hade hänt? 

Svar; Jag har ingen aning! Kanske jag har haft det lättare utan de demoner som skapades, kanske inte. Jag tror att jag ahde varit någon helt annanstans än där jag är idag. Men jag är så nöjd med hur mitt liv är idag så att jag bara kan se det positivt. Även om det varit den största frågan genom livet.

Tack så jätte mycket för så bra frågor! Ni överraskade mig att ni verkligen bryr er och att så många av er läst bloggen ända från början! Tack

 

och har ni fler frågor; skicka mail till [email protected]

Min historia part 41

Kategori: Personligt

Jag hade aldrig känt mig så nära min mamma som den stunden efter att vi varit hos psykologen och pratat igenom övergreppen och allt som hänt. Jag trodde aldrig att mamma skulle förstå, jag trodde att jag skulle få gå ensam med detta resten av mitt liv. Det var det jag hade varit inställd på. Att nu veta att jag hade mamma som stöd, som förstod, den tryggheten gjorde att den truckande ångest jag hade i över åtta år, i stort sett försvann.
 
Även min pappa hade fått veta allt som hade hänt och det han sade var att jag skulle veta att han alltid finns för mig och att det är hemskt det som hänt. Han tog det alltså totalt lugnt, vilket jag hade trott att han skulle gå i taket.
 
Visst sade han inför min psykolog, mamma och mig, att han var dålig på att både visa och prata känslor. Men han sade att han brukade ju rensa ett avlopp då och då, då det blev stopp i min lägenhet. Det var hans mening med att säga; jag älskar dig.
 
I oktober, 1 vecka innan jag skulle fylla 18, satt mamma, pappa och jag än en gång på BUP. Sista samtalet, sista gången hos psykolog.
 
Då vi satt inne i samtalsrummet, som jag suttit i minst 1 gång i veckan det senaste året, förstod jag att jag inte skulle få någon diagnos på någon psykisk sjukdom. Jag skulle få ett normalt liv, som jag själv kunde kontrollera.
 
Psykologen sa att nu var jag inte längre en patient hos BUP och jag passade inte heller in på vuxenpsyk. Jag skulle inte längre behöva få hjälp här. Inte heller någon annans stans. Hon sade att det var en helt annan tjej som satt framför henne. Mamma och pappa instämde ivrigt!
 
Denna dag som jag längtat efter
 
Första dagen på resten av mitt liv
 
Jag grät av lycka

Min historia part 40

Kategori: Personligt

Jag satt i väntrummet på BUP. Jag visste vad som hände bakom dörren där min mamma och min psykolog satt. Jag visste att psykologen visade och läste upp den historia som jag och psykologen skrivit. Den historian som handlade om morfar, vad han gjort mot mig. I detalj hur och vart han smekte min kropp, hur han bröt ner mig bit för bit, min kamp för att överleva den teater jag spelat för att låtsat älska honom så ingen märkte. Psykologen satt där inne och berättade för min mamma vad alla pojkvänner gjort, om tvingad till oralsex, tvingad till sex, hur jag blivit slagen och blivit berövad på min självkänsla och självsyn.
 
Paniken reste sig inom mig, jag reste mig upp, började gå mot utgången. Jag orkade inte vara kvar här, jag ville inte gå in i det rummet och se min mamma i ögonen. Läsa upp historian högt inför mamma. Jag klarar inte detta!
 
Men då jag precis lade handen på dörren till friheten ut, så ropade hon på min. Psykologen ropade på mig.
Jag övervägde att springa där ifrån men jag vände och klev in i samtalsrummet.
 
Mamma satt i en av de röda fåtöljerna, hennes ansikte hade många tecken på att hon hade gråtit. Hennes mascara hade runnit ner längs kinderna. Tårarna steg i mina ögon när jag sakta satte mig i fåtöljen jämte henne. Psykologen satt mitt emot. Jag tittade ner på mina händer, samlade i knät, jag kunde inte titta upp, jag kunde inte möta deras blickar blick. Jag tittade på de vita papren liggandes på bordet framför mig. Det var meningen att jag skulle plocka upp dem och börja läsa. Jag kan inte!
 
Psykologen lade papren i mina händer, sa att jag måste våga, jag måste för min egen skull! Tårarna faller ner på de vita papren. Jag kan inte!
 
Mamma vänder sig mot mig ber mig att läsa högt, hon säger att hon redan vet vad som står, men jag måste läsa högt!
 
Vi sitter tysta, jag stirrar på de vita papren med de små fasansfulla, svarta orden. Lyssnade på snyftande. Fem minuter passerar, tio minuter går. Jag kan inte.
 
Plötslig lägger mamma sin hand på mitt lår och säger de ord jag aldrig trodde jag skulle få höra:
 
- Förlåt! Jag hade ingen aning om att det han gjorde mot dig var så allvarligt. Hade jag vetat att det var så allvarligt, hade jag packat våra väskor och du hade aldrig mer behövt se honom. Jag ber verkligen om förlåtelse, du skulle aldrig behövt bära på detta ensam. Jag skulle ha skyddat dig! Jag älskar dig!
 
Jag älskar dig

Dagbok

Kategori: Personligt

Jag har haft en relativt bra dag, men mycket blandade känslor då jag anförtrodde mig till en kollega och berättade att bloggen är min. Hon hade läst den men inte förstått att det var jag. Vi pratade länge om morfar. För första gången grät jag inte, det kändes knappt jobbigt. Självklart är det känslosamt då alla minnesbilder dyker upp än en gång. Men jag kände mig stark, för första gången skämdes jag inte!
 
Detta visar att bloggen hjälpt mig mer än jag någonsin trott! Att prata om händelser gör att man till slut kan prata om dem utan att gå under i ett känsloras.
 
Dagens uppgift: Slappna av, andas djupa tag och tänkt dig att du inte behöver göra någonting. Bara slappna av.
 
Stanna upp, Hur känner du dig? Hur mår du? Just i denna lilla stund. Notera känslan och slappna av.
 
Gör du detta cirka 1-3 gånger om dagen, får du mer sinnesro, du blir mer medveten om dig själv. Detta gör dig mer effektiv i det du gör och hur du mår!
 
Det är viktigt att leva i nuet!

Min historia part 39

Kategori: Personligt

Jag valde mellan K och A . Det blev en lång kamp.
 
Men jag valde A, eller min mage valde A!
*****
Då K fick veta detta blev han så rasande att han först skällde ut mig, sen gick han direkt till A för att berätta precis vad han tyckte och tänke om mig;
  • Jag var psykiskt instabil för att jag gick hos psykolog
  • Jag var billig och låg med alla jag kom över
Han sa klart och tydligt att han inte borde träffa mig för att det skulle bli för jobbigt då jag var labil och psykiskt sjuk.
 
Sen ringde han ner till Tyskland där min allra bästa tjej-kompis bodde och berättade allt för henne; hur orolig han var för mig, att A var aggressiv och lätt tappade humöret. Han berättade för henne att han var desperat och bara ville ha någon att skaffa barn med. Detta gjorde min bästa kompis så orolig att hon ringde upp till mig och varnar mig för A, då hon var rädd för att jag än en gång valt fel kille.
 
K trodde att han nu hade fixat så att vi aldrig skulle kunna falla för varandra, jag och A.
 
Men ÅH så fel han kunde ha!

Inlägg 17

Kategori: Personligt

Jag tror att många av er svarar JA om jag frågar;
 
Har du någon gång haft problem med din självkänsla eller känt dig omotiverad?
 
 
Jag har ett litet projekt på gång! 
 
Jag tänker börja introducera er för mitt liv jag har idag genom att börja skriva små inlägg som heter
"Dagbok"
 
I dessa inlägg kommer jag att skriva hur jag mår, om det har hänt något speciellt och även ibland helt vanliga, vardagliga händelser. Men jag tänker satsa på just måendet och motivationen.
 
Jag har många gånger haft både självkänsla och motivationen på botten och tänker ge tips på hur jag tog mig upp!
 
 Till exempel genom att följa sitt mående från dag till dag.
Försöka förstå varför man mår just som man gör!
 
Detta blir också en nyhet för er, då jag vet att många undrar hur det har gått för mig. Så jag tänkte med att börja skriva hur jag mår lite då och då!
 
 
Illustration av en person som försöker ifrågasätta sina negativa tankar

 

Min historia part 36

Kategori: Personligt

Jag hamnade mitt i ett triangel-drama. 
 
*****
 
Jag fick oväntat många "friare", gamla kill-kompisar som hade varit förälskade som ville ha en chans, gamla ex, ja killar från alla håll. Jag blev förvånad över att det faktiskt fanns någon som ville ha mig över huvud taget!
 
Min mobil var överfylld med sms och missade samtal. Ändå kändes det inte som någon av dem var den rätta.
 
*****
 
Inte förrän en kompis i mitt kompis-gäng hörde av sig på facebook. Låt oss kalla honom A. Vi hade känt varanda i fyra år, firat midsommar och nyår ihop, gjort utflykter och annat tillsammas med alla vänner. Men vi hade aldrig varit ensamma eller direkt pratat med varandra om annat än kall-prat.
**
 
Jag hängde dessutom ganska mycket med en annan kille från kompis-gänget, låt oss kalla honom för K, som var bästa kompis med A. 
 
K var uppenbart kär i mig, alla visste, förrutom jag. Jag var blind och förstod inte alls. Visst hade vi en liten historia för något år sen, i ett desperat försök till att fylla ut smärtan jag kände då. Men jag hade kort efter det sagt upp vänskapen och sagt att jag ångrade allt. Jag hade nu tagit upp den för att jag kände att jag behövde många vänner omkring mig. Ändå var det något över K som gjorde att jag fick samma känsla som morfar gav mig.
 
Jag började förstå att K var kär i mig då han hela tiden ringde, skickade sms, ville skjutsa mig överallt och till slut kysste mig i dörren och sa att han hade längtat efter det sen sista gången, för över ett år sen. Jag blev arg och sa att jag inte ville ha någon närhet över huvudtaget med honom.
 
Då jag började förstå att jag var intresserad av hans bästa kompis, A, vår gemensamma vän, berättade jag för K att jag ville träffa hans bästis och lära känna A mer. K som var kär i mig blev förvånansvärt tyst och bitter. K började snacka om att A var på G med någon tjej, att han raggade på allt och alla och babblade på om en massa "viktig information".
 
*****
Väl ensam hemma bestämde jag mig till slut att bjuda ut A, jag hade ingen aning om han var singel eller om han var intresserad. Men jag hade en magkänsla om att han skulle få en viktig roll i mitt liv, ingen aning om hur, jag bara drogs till honom. Jag fick svaret från A; Väldigt gärna!
 
Vi bestämde att vi skulle träffas veckan efter.
*****
Jag skulle också denna vecka åka till min allra bästa kill-kompis, min klippa i stormen, mitt största stöd i livet. Som jag älskade till döds, som kompis. Det jag inte visste var att han kände mer och på perongen då jag skulle ta tåget hem, kysste han mig.
 
Samtidigt som jag klev på tåget och undrade vad fan som hade hänt fick jag ett sms på telefonen. Det var K, han var uppenbart förbannad. Han skrev att jag  var tvungen att välja,
 
Honom eller A.

Inlägg 16

Kategori: Personligt

Jag har krälat på mörkrets botten, jag har stått på klippkanten till dödens famn.
 
Jag har levt på hat och vemod, jag har andats ilska och sorg
 
 
 
Jag önskade livet ur honom, jag önskade se honom död
 
Jag sökte efter lättnad, jag sökte efter stöd
 
Jag såg mig själv falla, jag såg mig själv dö.
 
Jag såg mina ögons ljus slockna, jag fick mig av döden en kram.
 
 
Men jag har också sett ljuset, jag har sett mig leva
 
Jag såg mig krypa uppåt, jag såg mig gå
 
Jag sökte mig själv och kärleken. 
 
Det var när jag föll för dig,
 
Jag föll i dina armar och jag fann mer än mig själv

Min historia part 35

Kategori: Personligt

Jag började dejta, träffa kompisar och komma ut ur lägenheten. Jag sprang tävlingar, tränade och kände mig stark. 
 
Jag gick på mina samtal hos psykologen, började förstå att det jag var med om i barndomen påverkat alla mina val.
 
Detta var året jag skulle fylla 18, bli vuxen med alla dess rättigheter och skyldigheter. Detta var halvåret innan jag skulle ta studenten.
 
Jag hade alltid vetat vad jag skulle göra i livet, vad jag skulle plugga till, jobba med, flytta och leva. Men en morgon på senhösten vaknade jag upp, förvirrad och lite vilse. Jag visste inte alls vad jag ville göra längre. även om jag var så nära friheten, bli friskförklarad, slippa psykologer och ta studenten, så hade jag tappat motivationen till framtiden.
 
jag hade en tanke, ett kall; Jag ville bli soldat och åka ner till Afganistan

Inlägg 15

Kategori: Personligt

Jag tänker tillbaka så många gånger på det förhållandet jag hade med den killen som var manodepressiv. Jag har fortfarande så mycket ilska som ligger kvar. Jag är så arg på mig själv ibland över att jag inte kunde säga ifrån, stå upp för mig själv eller verkligen skydda mig själv. Jag svek mig själv så många gånger genom att bara hålla med, göra precis som han ville och sa.
 
Jag är fortfarande arg på honom, hur han kunde göra så mot mig. 
 
- Hur kan man slå någon man älskar? 
 
- Hur kan man utnyttja någon man älskar?
 
- Hur kan man tvinga någon man älskar till något den inte vill?
 
Jag är fortfarande så arg att han så många gånger kunde säga att det var mitt fel om han slog mig, att det var mitt fel om han blev arg eller ledsen, att jag inte fick utrycka mina åsikter med att jag skulle sluta vara så klängig.
 
På 6 månader åkte jag 60 mil upp till 2 gånger i månaden. Bara för att ta hand om honom, tvätta hans kläder, städa hans lägenhet och ställa mat på hans bord, medan han sa hur mycket han hatade mig för att sedan vilja knulla.
 
Jag lade ut upp mot 7000 kronor på tågbiljetter på 6 månader. Han åkte till mig 2 gånger.
 
 
Jag vet att det egentligen bara skadar mig själv att vara arg och ibland hata. Men jag är inte redo att förlåta hans handlingar riktigt än, även om jag har förlåtit honom.
 
Har jag rätt att fortfarande känna hat? 

Min historia part 34

Kategori: Personligt

Jag vaknade upp i en varm famn, kände hjärslag och hur bröstkorgen rörde på sig vid andetagen. Jag smög upp, tog på mig mina kläder och gick in till min lägenhet.
 
Efter natten med grannen visste jag att jag skulle ta mig loss från det förhållande jag hade med min sjuka pojkvän. Jag ville inte längre vara någon slag-säck och dörrmatta. Jag var bättre än så!
 
*****
 
Jag hade även fortsatt gå på mina samtal på BUP. Efter jag var inlagd på psykakuten bytte jag psykolog från min gamla till min överläkare. Det var en kvinna med slagkraft, precis en sådan person jag behövde för att bryta min möster. Hon kunde nästan slå mig på käften när jag började stänga av och stirra ut genom fönstret. 
 
Istället för att bara få mig att prata om allt jobbigt, fick hon mig att förstå mina beteenden, varför jag mådde så dåligt. Hon undervisade och gav mig fakta. Jag började sakta må bättre.
 
*****
 
Jag ringde min kille dagen efter jag hade legat med grannen. Jag berättade precis vad som hade hänt och att jag ville göra slut. Han tog det förvånadsvärt bra, förstod att vi inte kunde vara med varandra längre.
 
Jag hade bestämt mig att jag skulle bli frisk, stark och ta emot all den hjälp jag fick!
 
 

Min historia part 33

Kategori: Personligt

Jag och grannen började träffas nästan varje dag. Det var så skönt att slippa vara ensam och ha någon att prata med. Efter jobbet kunde vi sticka ut på sjön och fiska, bara ta det lugnt och snacka. Eller titta på film, spela tv-spel och äta mat tillsammans. 
 
Jag visste att han var intresserad, då han ofta satt nära, gav mig små kramar och tittade på mig med nyfikna ögon. Jag kunde erkänna för mig själv att jag själv var intresserad, men kände ändå att jag ville vara ärlig mot min pojkvän. Ändå sa jag ingenting om honom.
 
Min pojkvän hade dock, för länge sedan sagt att jag får ligga med vem jag vill. Bara jag inte fick känslor för någon annan. Min kille tyckte att ett öppet förhållande var helt okej, vilket jag inte tyckte alls. Så många gånger vi bråkade just över att jag inte tyckte att det var okej och respektlöst. Men min kille stod fast. 
 
*****
Grannen och jag började sova ihop, inget annat än att sova. Det var så skönt att ha en varm kropp jämte sig när man vaknade på morgonen.
 
Jag berättade till slut för grannen att jag hade pojkvän, han trodde inte på mig, men jag berättade att vi varit tillsammans i ett halv år, jag berättade om hans sjukdom och vårat förhållande. Grannen frågade vad han tyckte om att jag sov tillsammans med honom. Jag sade att han inte bryr sig.
  
 
*****
Jag och min kille brukade ofta bråka den senaste tiden. 
 
Jag ringde min kille en kväll, vi började prata som vanligt men det slutade i bråk. Min kille skyllde på att han försökte sluta röka, att jag skulle vara snäll. Men jag pallade inte ta mer skit, sade ifrån då han lade bryska kommentarer. Det slutade med att han sa att han behövde ta en paus från mig för att han inte skulle börja hata mig. Jag slängde telefonen i väggen och gick in till min granne.
 
Jag föll rakt in i min grannes armar, gråtandes och hulkandes. Han höll om mig och tröstade mig. Jag mumlade i hans bröst att jag behövde sprit, jag ville bli full, döva min känslor.
 
Den natten blev vi riktigt fulla, grannen lyfte upp mig i sina armar, tog mig till sängen, vi klädde av oss nakna och första gången på 6 månader kände jag mig fri.

Min historia part 32

Kategori: Personligt

Sommarlovet kom, sommarlovet innan jag skulle gå sista året på gymnasiet. 
 
Jag jobbade och jag tränade hårt.
 
*****
En dag möttes jag i dörren av en stilig kille, i uniform och en stor väska slängd över axeln i trapphuset, då jag kom hem efter jobbet. Jag som är mycket svag för män i uniform, stannar såklart och stirrar. Killen vänder sig då och våra blickar möts, jag blev knäsvag.
 
Han gick långsamt ner i trappan, sträckte ut sin hand för att hälsa. Jag tog hans hand i min och presenterade mig. Han presenterade sig och berättade att han precis blivit min nya granne, vägg i vägg. Jag visste inte vad jag skulle svara, tänkte bara att jag måste sett dum ut, med halvöppen mun och framsträckt hand.
 
Efter en kort stunds tystad frågar grannen om han får bjuda på en kopp kaffe. Jag följer långsamt efter utan ett ljud. Vad är det för fel på mig?
 
*****
 
Hans lägenhet var ljus och såg nyrenoverad ut, jag visste att just den lägenheten hade varit vattenskadad och förstod att han hade fått lägga ner mycket pengar på att göra den i ordning.
 
Grannen bad mig att sätta mig i soffan medan han gjorde i ordning kaffet.
 
När vi väl satt, båda två, i den gråa soffan, började vi prata och min tunghäfta lossnade. Han berättade om sin utlandstjänstgöring inom militären och jag berättade om min skolgång. Han var inte mycket äldre än mig.
 
Något gjorde att jag inte nämnde min pojkvän, det kändes inte viktigt. Jag visste ändå att min pojkvän inte skulle bry sig, han hade långt innan sagt att jag gärna fick göra vad jag ville, med vem jag ville.
 
Men jag kände mig skyldig, sitta här med en främmande människa och dricka kaffe. Dessutom en attraherande militär som öppet verkade flirta med mig.
 
Jag kände mig uppvaktad och sedd. Det var längesen jag kände mig sedd och jag kände att något vaknade inom mig.

Min historia part 31

Kategori: Personligt

Jag klev upp ut soffan, tog en dusch och såg ljuset komma krypande. Det var som ett stort ok lyftes från mina axlar och allt blev så mycket lättare. Jag visste inte vad som hade skett, jag kände bara att nu var det dags att sluta vara ledsen och röra på mig!
 
Jag gick till skolan, blev godkänd på min praktik även om jag bara varit där i 3 veckor. Jag var fortfarande inte lycklig, men jag var jävligt mycket starkare än för två veckor sen.
 
Jag började träna, springa och röra på mig. Jag fick ur mina mardrömmar, mina tankar och agg. Svetten blev förlösande, maten blev belöning, styrkan blev min förälskelse. 
 
Jag började älska att springa, ta på mig löparskorna och bara ge mig ut. Fri ute, instängd inombords.
 
Jag var lycklig få stunder, i löparspåret kände jag mig fri..
 
Min pojkvän blev bara sjukare och elakare, jag var inte tillräckligt stark för att bryta mig loss från hans klor. Än.
 
Då jag var med honom kände jag mig ledsen, utnyttjad och nedtrampad. Jag försökte vara stark. Han ringde, sade att han hade beställt en tågbiljett till mig för att åka ner, han hade bokat tvätt-tid. Åka 30 mil, städa hans lägenhet 2 gånger om dagen, tvätta hans kläder, laga mat och ta emot hans smällar och alltid vara redo för att böja mig framåt då han ville ha sex.
 
Jag visste att allt var förlorat och att jag inte kunde stanna länge till

Urdrag

Kategori: Personligt

Här kommer ett till urdrag ur den såkallde "boken":
 

Plötsligt började hans händer vandra ner mot min mage, ett obehag började vakna till liv i mig. Han fortsatte neråt, innanför mina kläder. Jag blev som fastfrusen, visste inte vad jag skulle göra. Han frågade med släpig röst om han fick känna, om det var skönt. Jag var paralyserad, kunde bara nicka. Jag litade på honom, på vuxna. Ville inte göra honom ledsen eller arg. Han fortsatte ta på mig, med sina stora, grova händer. Innanför mina trosor, innanför min själ. Han frågade så många gånger om det var skönt. Jag kunde inte säga nej.

Min historia part 30

Kategori: Historia

 
 
 
Efter två veckor sittandes, stirrande på tv, illaluktande och äcklig. Då kom vändningen. Från ingenstans började jag se ljuset.

Min historia part 29

Kategori: Personligt

Natten på psykavdelningen var skrämmande och kvävande. Jag ville bara hem.
 
Min överläkare bad mig att stanna över helgen, så jag verkligen fick ha det lugnt omkring mig. Jag vägrade, jag ville hem!
 
Min mamma kom och hämtade mig, fick prata med läkaren om att jag inte fick vara ensam längre stunder, åka någonstans och ha uppsikt. Läkaren var mycket bestämd men underströk alltid att detta var för min skull. Jag kände mig lite tryggare när jag visste att jag alltid hade en plats här om jag behövde komma bort och att jag alltid kan få stöd.
 
Jag fick åka hem. Jag lade mig i mammas och pappas soffa. Jag kände bara att här vill jag sitta tills jag mår bättre.
 
Soffan blev mitt hem i två veckor. Jag bara satt. Mamma fick ta alla telefonsamtal med skolan och praktik, jag hade min telefon avstängd. Jag orkade inte prata med någon. Dessutom var den enda som hörde av sig min allra bästa killkompis. Ingen pojkvän hade hört av sig på tre dagar. Jag orkade inte bry mig, ville bara sitta.
 
Jag såg inget ljus i tunneln, varför kan inte allt bara vända. 
 
Jag brydde mig inte, mitt liv var inte värt att leva

Inlägg 14

Kategori: Personligt

Löven på alla träd faller. Det är kallt och rått i luften.

Jag gillar inte hösten, jag kan faktiskt inte tycka att den är härlig. Jag känner bara stress, och jag känner mig alltid lite nere. Jag försöker glädja mig. Men vet att den kalla vintern kommer snart. Jag är en sommar-flicka, jag fryser lätt och älskar solen.

Har varit stressad i två veckor och försöker landa lite grann. Men det är svårt i mörkret.

Är lite rädd att jag ska falla i samma mönster som jag gjort så många gånger innan och bli deprimerad. Även om jag inte alls är det!

Jag är rädd för att mina monster ska vakna inom mig, att kroppsfixering och ångest ska ta över mitt liv igen.

Men jag vet att jag är stark, tycker inte synd om mig själv. Men ibland blir jag stressad och nervös av mitt förflutna.