nenzys.blogg.se

Att bli sexuellt utnyttjad. Här är min historia. Min kamp för mitt liv

Min historia part 5

Kategori: Personligt

Jag var 13 år då jag blev tillsammans med min andra pojkvän. Han var 15.
 
Vi står uppe på vinden i den gamla boden hemma hos mina föräldrar. Han kramar om mig och viskar i mitt öra:
- Kom igen, jag har ju gått ner på dig, då kan du väl suga av mig?
Jag minns att jag faktisk sade NEJ, jag vill inte.
Han fortsatte:
-Snälla, snälla, snälla!
 
Med jag kunde slingra mig ur hans grepp, vi gick ner. Jag tänkte; Ja, jag slapp undan, igen!
 
Jag minns hur han tjatade varje dag, även att vi hade långdistans förhållande. Varje samtal över telefon innehöll orden; jag skulle gärna vilja att du sög av mig. Jag blev illamående varje gång jag hörde ordet. Jag ville verkligen inte.
 
Nästa gång det hände var då jag åkt till honom. Jag minns att jag knappt hann ställa ner min väska innanför husets dörr, så hade han tagit med mig ut, satt på mig en hjälm och satt mig på hans fyrhjuling. Vi susade i full fart ner på en liten lerig väg. Jag hade ingen aning om vart. En stor skog öppnar upp sig framför oss och min klump i magen växte.
 
Han stänger av motorn på fyrhjulingen, tar av sig hjälmen och leder mig in mot skogen.Han knäpper upp sina byxor och säger att jag är skyldig honom en avsugning. Fylld av ångest och skam, försöker titta efter fyrhjulingen. Inser att jag får ge upp. Ställer mig på knä...
 
Nöjd går han tillbaka till fyrhjulingen, vi åker tillbaka mot huset.
 
 
.
 
 
 
 

Kommentarer

  • Daniel säger:

    Du är så stark som klarar av att skriva om allt detta, hoppas du inser det.

    Kram!

    // D

    Svar: Tack så mycket. Detsamma till dig! Tack för att du läser! Kram
    Läs bloggen nedifrån och upp

    2012-09-22 | 17:26:52
    Bloggadress: http://allshadesofblack.wordpress.com
  • josefine säger:

    Hej! Jag förstår inte riktigt tanken att skriva ut detta på nätet, det finns faktiskt folk att prata med som har tystnadsplikt. För något år sedan fanns en tjej som drev en blogg likt denna och hon la även ut intima bilder på sig själv och någon lyckades spåra upp hennes ip och hon blev outad på hela internet. Jag tycker att det är bra av dig att få ner dina känslor på papper och att du har mod nog att dela med dig av det så att andra i samma situation kan läsa och känna igen sig, men tänkt bara på att det är svårt att vara anonym i världen.

    Svar: Hej. Detta är mitt sätt att få utlopp för mina känslor, dessutom är jag inte rädd för att bli "avslöjad", detta är mitt liv och min livshistoria. Jag är inte rädd för att någon skulle leta reda på min ip och få reda på vem jag är. Om min riktiga identitet skulle komma ut, så skulle det inte förvåna mig. Det är inte mitt syfte att vara helt anonym, även om det är det jag har valt nu precis i början för respekt för mina släktingar. Jag har absolut inte tanke på att lägga ut intima bilder på mig själv, eller några bilder alls.
    Tanken med att skriva ut detta på nätet är för att jag i 8 år levde i skuggan och varit tyst, tanken är att människor som har varit i liknande situationer kanske får mod och stöd till att även dom, sluta skämmas och kunna skriva om det dom har varit med om. På papper eller på nätet, det dom själva bestämmer. Mitt val är nätet.

    Jag vet att det är en risk att "lägga ut" sig på nätet. Men jag är inte rädd
    Läs bloggen nedifrån och upp

    2012-09-22 | 20:49:32
    Bloggadress: http://josefien.blogg.se

Kommentera inlägget här: